Hm, snart är det alla hjärtans dag.
Undra vem det var som kom på den dagen? Måste söka efter lite info sen.
Jag menar, har ni aldrig tänkt hur det känns för dom som är ensamma på just den här dagen?
Att se alla söta par kramas, pussas, ge varandra rosor, kort, chokladaskar?

Och alla dessa reklamer och erbjudanden i affärerna.
Det påminner alla som är som mig vad vi är..

Ensamma

Visst ser man folk stå och pussas och hålla handen och sådant varje dag.
Men det känns som att på alla hjärtans dag förstoras allt, man ser allt så mycket tydligare.
Fast egentligen har jag inget att sakna, eftersom jag aldrig upplevt ett förhållande.

Tycker ändå att alla hjärtans dag är en fånig och dum dag.
Om den här dagen ska finnas, borde det finnas en dag för oss singlar

alla singlars dag

Det ska jag införa här i svergie.
VILKA ÄR MED MIG?

jag vet att jag inte är den där tjejen..

hon som alla killar vänder sig om och tittar på.

eller ja, hon som alltid får dig att skratta.

fast, jag kanske är hon som får dig att må bra.

men inte hon som du blir kär i.

nu ber jag dig, kan du kanske, bara kanske.

öppna dina ögon och se mig.

så som jag ser dig

 

Nu var det ett bra tag sen jag bloggade ordentligt.
Jag vet att jag är världens tråkigaste bloggare, men jag försöker, lite iallafall. Dessutom har jag inget att blogga om.

Mitt liv är jätte tråkigt för tillfället.
Ingen action alls, jag är inte kär, jag umgås inte med så mycket folk, jag har inget på gång med sången, jag har ingen lust till att rita, etc, etc.

Därav bloggtorkan.
För vem vill egentligen läsa om att jag sov till halv 3 häromdagen, eller att jag gick till ica och köpte cola 10 minuter innan dom stängde?

Det kan ju knappast vara intressant att läsa.

Förresten så trodde jag att det nya året betydde att man fick en ny start.
Dagen efter nyårsafton, man vaknar upp, drar in några djupa andetag av det nya året och börjar om.
Jag vaknade vid halv 11, andades in den äckliga luften från gårdagens och det förra årets bråk, oro, smärta och sorg. 

Det var absolut ingen nystart för mig.
Allt bara fortsätter, i samma riktning. Eller, ibland tar vägen några små avikelser.
Som när jag får vara tillsammans med mina bästa vänner.
Eller när jag sjunger och spelar gitarr.
När mina småsystrar mår bra, skrattar och leker.
När mamma inte är ledsen över något och när pappa är glad och skämtar.

Det är dom avikelserna, från vägen till helvetet, som håller mig levande.
Därför längtar jag till skolan, för att både få hålla på med musik och träffa mina vänner.

Men, åter till ämnet.

Nystart

Jag har verkligen inte fått någon ny start, alla pratar och säger "2010, äntligen. Nu kan jag börja om"
Varför, och seriöst, nu undrar jag VARFÖR ni har väntat till nyårsafton?
Är du beroende av cigg, varför väntar du med att sluta till det nya året?
Eller du som har pengarproblem, varför tar du inte itu med det på en gång istället för att låta det fortsätta. Fortsätta och bli värre?

Varje dag är en nystart, även fast jag aldrig känner av det där tillfället att börja om.

Jag känner aldrig av att det blir bättre.
Därför tar jag inte itu med mina problem, jag känner inte viljan, eller kraften att fixa allt jag gör fel.
Som att jag har problem med min ekonomi eller att jag är hemsk mot mina småsystrar.
Att jag aldrig kan ha ordning på mina saker, att jag inte sköter skolan.

Eller, kanske mitt problem med hur jag ser på mig själv..

Varje steg av den där vägen, stigen, eller vafan man nu vill kalla det..
Varje steg, tar all energi ur mig, all energi till att bli en bättre människa och göra något åt min livstil.

Så, jag kommer aldrig yttra orden "2010, ett nytt år, ett nytt liv" eller "gott nytt år, nu kan jag börja om"
För det finns inget nytt år för mig.. Det är bara en siffra, ett namn på epoken vi lever i.

Har du problem, skjut inte upp dom. Ta itu med dom NU, vänta inte till "det nya året"
Då kan du få vänta hur jävla länge som helst.

Peace out