Okej.
Jag mår dåligt.
Men jag vet inte ens varför, vet inte av vilka anledningar jag mår dåligt.
Eller jo, jag har min aningar.

Det dumma är att det känns som att jag inte har någon att prata med!
Och ni får fan ta illa upp nu, för jag måste få säga vad jag känner.
För jag påstår inte att ni inte lyssnar och kan hjälpa mig, jag säger bara vad jag känner.

Jag sitter i en sån där position också där jag inte har något stöd (känns det som, snackar fortfarande ur mitt perspektiv.) Jag är den enda som bryr sig, stör sig på det som händer, vill hjälpa, blir påverkad av det.

Så, ha överseende med att jag är deppig, tyst, frånvarande.
Jag har anledning till de.