Ska jag vara helt ärlig mot mig själv, så är jag nog en sån person som överanalyserar allt jag gör eller tänker göra.
Jag är alltid rädd att folk ska se på mig och tänka "vafan?" eller "vilken idiot".
För jag vet att jag folk har tänkt så om mig förut, och kom inte och säg att jag är paranoid.
Jag vet att det har varit så en gång i tiden.

Därför måste jag sitta och fundera ut hur, varför och om jag ska göra nästa sak.
Som t.ex.

Jag sitter med mina klasskompisar och väntar på att en lektion ska börja.
En av dom säger något elakt till mig på skoj.. Och jag får impulsen att knuffa till den här personen.
Och då måste jag börja "analysera" vad jag ska göra..
"Vågar jag knuffa till den här personen?".. "Kommer denne bli sur eller tycka att jag är konstig?"

Egentligen ska jag strunta i vad alla tycker om mig och jag ska bete mig som den jag är!
Folk får gilla det eller inte. Deras val.

Men ändå gnager den där tanken i bakhuvudet.
Tanken på att alla måste tycka om mig, eller okej.
Kanske inte tycka om mig, men jag vill inte att nån ska gå runt och tycka att jag är konstig eller tycka illa om mig.
Därför är jag ofta tillbakadragen.. för jag kommer alltid fram till slutsatsen

"Nej, gör det inte"

Det är oftast anledningen till att jag är tyst.. inte för så mycket liv, etc.


Fan va jag är öppen i bloggen egentligen.
amazing.. hur mycket jag skriver och avslöjar om mig själv.. inför hela cyberspace liksom!
geez..