Kom nyss på en sak.
Jag har inget liv längre.

Jag menar, hur ofta är jag ute med mina kompisar? Nej precis, jag har nästan ingen här i sandviken.
Alla mina bästa vänner är kvar i järbo, medans jag är fast i den här hålan.

It tears me apart!

Visst, sandviken är bra på sina sätt. Jag har närmare till skolan och.. ja.. vad mer?
Woho, jag kan cykla till bion men då är ju frågan, hur ofta går jag på bio?

Jag har vänner i sandviken, men vi har inte kommit in i det stadiet att vi kan bestämma lite inpulsivt att vi ska träffas.
Med mina vänner i järbo är det annorlunda.
Jag kan smsa t.ex emelie och fråga om vi ska dra ut och cykla kl 19 på kvällen och hon kan säga ja.

Men här, i sandviken är jag fast.
Jag är fast i en bubbla och i en ond cirkel..
Som nu på lovet..
Vakna sent, sitta vid datorn, titta på tv, gå till ica och köpa cola, sitta vid datorn till 02:00.

Låter det roligt i era öron?
Nej. Skulle inte tro de.

Jag vill ha det som förut, när jag bodde i järbo HELA TIDEN.
Och när jag kunde följa med mina vänner ut och åka moppe på en gång.

Vill jag umgås med mina vänner nu måste jag planera.

och jag är en impulsiv person....