Jag känner mig verkligen inte som mig själv längre..
Det känns som att jag har tappat bort mitt gamla jag.. och nu kan jag inte hitta mig själv!

Just nu lever jag i ett tomrum.. Känner inte samma längtan till att sjunga längre som förut tillexempel och jag orkar inte med skolan.. Känns som att jag förlorar mina gamla och nya vänner..
Och jag hade klarat av att vara utan sången, musiken och allt annat.. Om jag kunde vara 100% säker att mina vänner alltid finns kvar hos mig och ställer upp för mig.

Med det påstår jag inte att det är så (att ni inte ställer upp för mig)
Men jag är i ett stadie nu när det känns som att ingen bryr sig.. Jag får för mig att det spelar ingen roll vad jag gör.. om jag försvinner helt eller om jag skär sönder mina armar t.ex.. ni skulle ändå inte bry er!
En evig tanke jag har.. som alltid finns där i bakhuvudet.
Kan dock inte förklara varför!

Och ni får bli hur sura ni vill
Jag skriver bara vad jag känner, tycker och tänker.
Inte hur det är eller hur jag tror det är.

Den enda jag vill nu.. Är att hitta tillbaka.

Få tillbaka viljan att sjunga.
Känna att jag har mina vänner kvar.
Jag vill vara glad igen.. känna en positiv känsla när jag vaknar och när jag går och lägger mig.

aja..
gud va öppen jag är i bloggen..
sorry for that.