hejhejhej!

Nu har jag updaterat dåligt.
Sorry for that, men jag har inte haft tid/ork att blogga.

Det ska bli ändring på det från och med nu!

Igår va jag in till gävle, jag skulle träffa Hanna och Philip.
Åkte in med 10:30 bussen från sandviken, som förövrigt var en jävligt kall buss.
Brukar inte bussarna vara varma och sköna att sitta i efter att ha väntat ute i kylan i 100 år?

Aja

Smsade lite med Philip på vägen in till gävle.
Och mitt i allt skriver han "okej :p"

Och jag får adhd-damp-utbrott!!
Jag verkligen hatar ":P" gubbarna. Jag vet inte varför, men jag tycker verkligen inte om dom bara.
Det har jag även berättat för honom, men han sa förlåt på en gång. Hahaha

Jag mötte Philip vid bussen.
Han hade med sig min hjälm, som varit där i flera månader.
Det var ju tur det, för imorgon blir det skoter med några av mina bästa vänner!

Vi gick till gallerian nian, där vi skulle möta Hanna vid det stora ingången. Hm, den stora ingången?
Är inte alla 3 ingångar lika stora?
Jag hade ingen aning om vilken ingång hon menade, så vi gick till närmaste ingång.
Som självklart var fel. Då gick vi istället till nästa ingång, det var rätt!

Måste bara tillägga, att det var så jäkla kul att se Hanna igen!
Har saknat henne sjukt mycket, vi hade inte setts på nästan 5 månader.

Ah, sen gick vi och åt. Självklart tog jag Subway, fy F-A-N va det var gott!
Sen blev det rundgång inne i Nian, och på stan.
Fika gjorde vi också, på fiket nere i Nian, och även fast det var 10- ute så tog vi alla en kall cola och glass.
Det var riktigt jävla gott.

Sen berättade Hanna en sak för mig, hon undrade om jag ville sjunga på dop nästa år.
Självklart ville jag det, jag har redan kommit på en låt man kan sjunga.

Men jag ska försöka fundera ut något annan, bättre, mer meningsfullt.

Vid 14 tiden gick vi för att ta bussen hem.
Väl vid busshållsplatsen fick jag en julklapp av Philip, han är ju dum i huvudet! (ursäkta uttrycket.)
Han gav mig boken Så länge vi båda andas. 
Han är ju korkad, det är ju fan för mkt.

Glad blev jag iallafall.

Det var min tisdag det.
Idag ska jag åka in till sandviken med pappa och hämta smink, plattång, kläder, etc!
Sen ska jag väl handla tills imorgon.

Då blir det somsagt skoter och grillning med Oliver, Martin, Nisse, Jonas, Tarun, Emelie och Johanna.
Det kommer bli hur kul som hellst, fast Jonas vill att jag ska köra.
Jag vägrar, han måste vara självmordsbenägen eller nått i den stilen.

Annars låter man inte mig köra.
Nej, nu blev det ett långt inlägg, vi avslutar med några roliga klipp jag hittade på Youtube!

Du får mig att känna att jag inte är värd nånting, genom att så snabbt få mig att tro att du vill bryta upp våran nyfunna vänskap.

Och allt det för ingenting.
Ett litet telefonsamtal, ett sms, eller ett litet beteende?

Jag har gått runt hela dagen och varit så nära att gråta flera gånger.

Du som annars brukar få mig att må så bra och gör mig glad när jag är ledsen även om det inte märks, du får mig just nu att vilja stänga in mig på rummet och inte komma ut.

Jag säger inte att du gör något fel. Det är dina beslut, ditt val att bete dig som du gör. Ingenting jag kan göra något åt.

Men jag vill ändå att du ska veta hur det får mig att må. 

Och ändå, samtidigt är det så patetiskt att jag mår dåligt över några ord skrivna i ett sms.. Ord som du inte ens yttrat, sagt högt.

Egentligen borde man ta det som tomma ord.. Men i det här fallet kan jag inte det. Jag kan inte..
Jag har blivit allt för sårad.

Och jag vet att ni kommer tycka att jag överdriver.
Men just nu är jag överkänslig, av nån oklar anledning.
Jag är som en rep, som håller på att brista efter flertal år av förmultning..

Nu är jag inne på musik/sång igen.
Eftersom det är mitt största intresse, mitt liv och min dröm, drömmen är alltså att kunna leva på inkomsten av att vara musiker.

Jag har extremt många förebilder.
Förut tänkte jag inte mycket på hur jag ville sjunga, eller hur jag ville att det skulle låta specifikt.
Det enda jag ville var att det skulle vara fint, det behövde inte vara klingande, jag behövde inte ha en djup röst, etc.

Men nu för tiden har jag kommit in mer på hur jag vill att min röst ska vara och låta.
Några exempel:

Becky Jane Taylor - You raise me up


Hon har en djup röst och när hon sjunger flyter orden fram, om det är någon som förstår vad jag menar?
Och det låter absolut inte ansträngt när hon sjunger.

*

Tessa Sunniva - Memory (from the musical cats)

Den här tjejen är/var 15 år.
Hon har en sån där typisk musikal röst.
Klarar av höga långa toner utan att rösten skär sig eller ger upp.
Och detta vid (somsagt) 15 års ålder.

*

Zara Larsson - My Heart Will Go On (Talang 2008)

När jag lyssnar på det här dör jag några gånger om.
Ungen är 10 år och klarar av de där höga tonerna GALLANT!
Utan att få det att låta skrikigt.


De här rösterna är helt underbara enligt mig.
Så nu vet ni lite om mina "förebilder"..

Nu ska jag gå och dö.